Idag var jag på kyrkogården och satte blommor på en tom och öde grav jag fick se i Söndags.

En grav som är ganska nygjord, men ändå helt tom och öde.

En gammal man jag kände, som jag bodde granne med under många år.

Det finns efterlevande, men ingen har satt något på hans grav.

Jag kan inte se något sånt.

Det såg så sorligt ut.

Så idag i det strålande vädret så plockade jag lite blommor i min trädgård och satte på hans grav.

Det kändes som om han log i sin himmel...hoppas det.

Åkte sedan vidare till min pappas grav...

Skulle sätta ljus på graven som har massor med blommor.

Men naturligtvis så hade jag glömt nåt att tända med.

Så jag fick nöja mig med att sitta och prata med honom en stund.

Han ger mig alltid tröst och vägledning på sitt "tysta" vis.

Man känner sig både gladare och lugnare när man fått vara en stund hos honom.

Saknar honom så mitt hjärta nästan brister ibland.

Men vet att livet måste gå vidare, hur konstigt det än känns.

Men drömmer mig ibland bort hur det var när man var liten

Hur pappa läste sagor och nattade, pussades när han skulle till jobbet.

Hur man längtade efter honom innan han kom hem

Han var alltid min stora trygghet.

Det var du pappa som såg till att vi hade det bra.

Det var du pappa som alltid var så rättvis.

Vi kände aldrig nån skillnad på oss syskon emellan när det gällde dig.

Oj vad jag längtar efter dig....och jag hoppas att du möter mig en dag när "min dag " är kommen.

En dag som kan komma fortare än vad man anar.

För det otäcka brevet damp ner i brevlådan med en duns i Torsdags.

Ett otäckt brev.

Där det stod att jag skulle återinfinna mig på mammografin som jag var på den 2:a september.

Dom hade tydligen hittat nåt som dom ville titta vidare på.

Det behöver absolut inte betyda nåt...

Men tankarna snurrar i huvudet iallafall.

Håller tummarna och hoppas på det bästa.

Har inte tid just nu med sånt elände.......